I morse kunde man läsa i Gävle Dagblad om både arenan och alla olyckorna. Usch.

I al hast glömde jag att skriva att SM i Rally pågick i Sandviken och lyckades faktiskt smita in och iallafall se prisutdelningen.

Inifrån arenan.

Idag har jag dessutom fått feber, ja, jag har väl fått min släng av sambons förkyldning (inte helt oväntat). Jag får hålla mig inomhus så mycket som möjligt, men lite skall väl bli gjort ändå, det blir en del tid vid datorn, ska förbereda ett föredrag som jag skall hålla  på tisdag, göra klart några träningsprogram och en kostrådgivning. 

Må så gott!

Idag har jag skottat snö. MASSOR av snö. Som ett litet extra knäck skulle jag( tillsammans med ett femton tal killar. Ja, jag var enda tjejen) skotta taket på Göransson arena i Sandviken. Klockan åtta i morse startade vi med att klätta upp (!)  på taket via stegar och trappor inifrån arenan. Bra utsikt, helt klart! Vi hade alla selar och var förtöjda med linor, fick lite känslan av att vara bergsklättare(!) .

Herregud, vad mycket snö det var! På sina ställen var det över metern och jag kan lova att man inte var kaxig många gånger under dagen. Det sluttar rätt bra, taket, och när man skottat bort snön är det bara is och plåt att stå på. Inte mycket att luta sig mot alltså. Efter lunch började det att frysa på och någon upptäckte en “spricka” i snö täcket , en bit längre upp än där vi stod. Jag började tycka att det kändes lite olustigt, speciellt när fästet var obefintligt . Tittade man upp var det en vägg av snö och nedåt ett utförsslut, dessutom tyckte jag att det började” mullra” lite. Plötsligt så rasar världens lavin och flera av killarna sköljs med , några “skenor”  som är fästa med bultar  i  taket släpper, men tack vare deras linor så kastas de bara några  meter ner.  ( HUR kunde bultarna släppa ???) . Som tur var var ingen fäst i de “skenorna” men alla är smått chockade och arbetsledaren skriker att vi skall ta oss ner snabbt eftersom en jätte “lavin” från taket är på väg. Jag kan lova att det inte var några roliga minuter. Via en skylift kunde vi ganska snabbt ta oss ner. En av killarna hade träffats av snöras skydden på kinden när de kom farande. Ren tur att ingen kom till skada. Väl nere kunde man konstatera att de snöskyfflar och snörasskydden som lossnat och följt med ner  är helt deformerade. Och vad var det för konstrukion ras skydden ? 2 mm aluminiumplåt?? Fattar inte hur man kan konstruera ett bygge för flera miljoner på det viset(stod nyss klart) .

Det är ju inte direkt någon överraskning att det blir vinter varje år?

Det blev inte mer skottat efter det. Jag kommer nog aldrig gå upp på det där taket igen, även om flera sa att jag var jättetuff som var med.. Det är tydligen inte så vanligt med tjejer på sådana uppdrag. . ?

På vägen hem så bevittnade jag fler olyckor. Inom en stäcka på knappt 5 km på riks 80 hade flera bilister blivit överraskade av det plötsliga väderomslaget, vägen var som såpa av det underkylda regnet. Jag tror jag räknade till 5 olyckor och hela stäckan lystes upp av olika utryckningsfordon. Bilar som voltat, intryckta och med  diverse bildelar spridda över vägen..

 Fy, jag fick kalla kårar . .

För att sammanfatta dagen så tror jag att jag har haft änglavakt.

Nu får det vara nog med otrevligheter för idag.

 Känslan av livets skörhet tycks förfölja mig.

Äntligen börjar man återhämta sig efter allt snöande, helgen närmast lamslog hela Gävle . Idag skiner solen och det ett riktigt vackert vinterlandskap utanför huset. Jag skall strax iväg och ha träning med en kund och sedan åka vidare till stallet. Jag hade planerat att träna idag, men har börjat få ont i halsen. Usch, får inte bli sjuk nu! Sambon är hemma med dunderförkyldning, så det vore kanske inte så konstigt om jag också fick en släng av den. Imorgon skall jag iallafall träna(!) ben, vilket jag ser fram emot.(Ja, om jag inte blir sämre tills imorgon. Man blir sällan bättre av att träna med förkyldning i kroppen..)

 Som jag skrev i tidigare inlägg så har jag varit  lite splittrad om huruvida jag skulle hinna med allt  med nya arbets schemat, vilket fick mig att tänka till ordentligt hur jag skall göra med allt.  Jag har satt upp nya mål med träningen, som jag kommer skriva om lite längre fram. Tillsvidare ;

* köra 4 pass/v enligt träningsprogram ..

 * inleda ett nytt projekt med mina PT kunder.

* Superman byter stall i slutet av nästa månad (vilket blir  2 km till stallet ist för 17 ..)

* Jobba så mycket jag hinner och kan

 
Egentligen skulle jag kunna fylla på med ännu mer saker, men av erfarenhet så vet jag att jag är en sann tidsoptimist,.

Det får räcka  med det här, så länge.

Au revoir!

Så här ser det just nu ut utanför huset. Nu räcker det.